Moppetur på Koh Phangan
Igår bestämde vi oss för att hyra en moppe för att ta oss till staden Thongsala. Vi hade hört att om vi ville shoppa här på ön, var det dit vi skulle ta oss. Där skulle också finnas en populär food market. Sånt är alltid kul tycker vi, plus i kanten.
Men vi kör på säkerhet framför tuffhet. Har hört många historier om de som vält och skrapat upp heeeela kroppen (kul att bada i saltvatten då liksom). Och dessutom kan de kosta en ordentligt mycket pengar om man repar mopeden. Vi kom både till och från Thongsala helskinnade. Typ det enda som gick bra med vår kvällsutfkykt!
Såhär såg de ut efter att vi ätit. Riktigt grisigt. Utan några som helst servetter gjorde vi en "man tager vad man haver". I vårt fall en binda. Alla sätt är bra utom de dåliga. Haha.
Vi hade hört att vägarna runt ön skulle vara väldigt branta. Jaja tänkte vi, Jossan är en erfaren moppechaufför. Det går fint! Hann inte köra mer än 5 minuter innan vägarna gick rakt upp, rakt ner! Grymma backar med andra ord. Helt sjukt att mopederna här orkar sig upp alltså. Efter en halvtimmes tur på mopeden var vi framme i Thongsala. Hade hört att "vi ser det när kommer fram". Vilket vi också gjorde (trodde vi, återkommer till det sen). Parkerade moppen och skulle bara ta ut väskan ur förvaringsutrymmet under sadeln. Damen vi hyrde av hade visat oss hur vi öppnade och stängde. Men testa vi själva? Nej.... Suck. Där stod vi som två fån och fick inte upp sadeln. Fick hjälp av både ett gäng tjejer och en kille, utan resultat. Va fan gör vi? Tänkte vi. Vi beslöt oss för att köra till en moppeuthyrare. Fick ingen större hjälp där heller då de bara var två tanter på stället. Haffade en ryss och hans flickvän som också tog sig en titt på mopeden. Utan resultat... Hungern smög sig fram och vi ville verkligen få upp sadeln! Hade det inte varit för att väskan med plånböckerna låg där i hade vi ätit för längesen. Till sist, efter mycket lirkande med nyckeln i tändningslåset, fick Emma på något vis upp sadeln! Nu skulle vi äntligen äta. Blev ganska besvikna över den så omtalade food market. Fick kalla vårrullar, äckligt ris, stark sås och ett varsitt kycklingspett (de enda goda). Vi slevade i oss allt med händerna, mest för att stilla hungern.
Nu var det jakt efter nyårskläder som gällde! När vi väl hade moppe tog vi tillfället i akt och körde runt mellan affärerna. Då insåg vi att vi hamnat på fel food market, för när vi kört en bit såg vi en jättemysig food market med mycket godare mat än de vi köpte. Vi slutar aldrig förvånas av oss själva. Någon mer shopping än en banan och nutella pannkaka blev det inte. På denna ön finns det i princip bara neonfärgade kläder med texten "full moon party".
På vägen tillbaka till Haad Rin (där vi bor) fick Emma köra. Vi höll en maxhastighet på cirka 30km/h, i kurvorna användes tutan flitigt och med varsin hjälm på huvudet såg vi ut som ja..... avgör själva haha.
Detta var de första vi såg när vi kom fram till Thongsala. Svårt att inte tro något annat än att vi var på rätta stället. Gör om gör rätt..
Såhär såg de ut efter att vi ätit. Riktigt grisigt. Utan några som helst servetter gjorde vi en "man tager vad man haver". I vårt fall en binda. Alla sätt är bra utom de dåliga. Haha.
