Tisdagen den 6 hade vi bokat en nattbåt över till fastlandet. 23.00 skulle den gå. Rätt bra tyckte vi! Vid 21.30 tog vi oss till hamnen för att ”checka in” och gå på båten. Vi lämnade fram biljetterna och thailändarna började ringa massa samtal och prata med varandra. Vi två förstod ingenting! Efter ca 10 minuter frågade vi om det var något fel. Ja, fel hade det verkligen blivit! Vi stod inte med på listan… Shit tänkte vi! Vi hade ju kommande buss och tåg att passa de närmsta dagarna. Men det löste sig som tur var. Vi fick ligga på en varsin madrass i mitten av rummet som en provisorisk lösning. Det gick faktiskt helt okej, vi sov oss igenom hela båtresan och vid 5 tiden var vi framme på fastlandet. 

Nästa del på resan var en bussresa på 8 timmar upp till Bangkok. Allting gick bra när vi checkade in, var med på listan och inget verkade oroväckande ännu. Men på något vis hamnade Emma sist i kön för att lägga in sin väska i bagageutrymmet. Förvirrade thailändare sprang runt bussen flera gånger om för att hitta någonstans att pressa in de sista väskorna. Emma sprang efter och det slutade med att hon fick lägga sin väska i något bagageutrymme längst bak i bussen. Väl på bussen märke vi att alla platser var upptagna och Emma hade blivit sist in. Bussen var överbokad! Inte en enda plats var ledig. Busschauffören plockade fram tre stenhårda kuddar och la de på golvet och menade på att Emma skulle sitta där. Allt hon fick fram var ”seriously!?”. Fett irriterad, trött och arg stod hon längst bak i bussen och försökte säga att detta inte var accectabelt. Med alla blickar på sig.... Fick erbjudande om att vänta några timmar för att åka med mini-van upp till Bangkok, eller att sitta på den provisoriska platsen i tre timmar tills en thai-passagerare skulle hoppa av.  Men vi hade ett tåg att passa på kvällen så det var bara att slå läger i bussen. Hade det bara rört sig om bussresan upp till Bangkok, så fine! Men med typ 8 timmars sömn på två dygn i bagaget och vetskapen om att vi skulle vara på resande fot i närmre ett dygn brast det litegrann för Emma. Men det var bara att bryta ihop och komma igen, eller va de är man säger! Någon thaikille som hoppade av fanns det inte. Chauffören tog snarare in ytterligare tre-fyra thailändare som också fick slå sig ner på golvet. Men vi hade snällt folk runt om kring oss som erbjöd sig att byta av oss. Så det gick ju ganska bra till slut. 

Framme i Bangkok fick vi i oss lite mackedonkan för att ladda om på nytt inför en 12 timmars tågresa. Tågresan gick förvånansvärt bra, vi sov nästan hela resan! Men såklart gick det nästan för bra för att vara sant. Framme i Phnom Penh nånting (gränsen till Laos) köpte vi en varsin tågbiljett in i Laos och ställde oss i kön för passkontroll.  Framme i luckan ojjade sig polisen och han hämtade sin kollega. Vi hade lyckats dra på oss en dags overstay och kunde inte betala bötern där. Vi har alltså planerat helt åt helvete, hahah... Walk of shame förbi hela kön tillbaka till biljettluckan där vi fick tillbaka våra pengar för tågbiljetten. Blev tillsagda att åka till gränsen för att betala bötern där. Knökade in oss i en moppe tuktuk med en man som kom från Laos (tack gode gud att vi träffade honom där, annars hade vi blivit lurade på massa pengar när tuktuk föraren ville att vi skulle köpa visa genom honom). Väl framme vid Thaigränsen var de bara att ställa sig i ”skäms-kön”. Efter närmre 45 minuter hade vi kommit igenom och betalt vår bot. Nu återstod bara att fixa visumet vid Laosgränsen. Det förvånade oss inte när vi upptäckte att man var tvungen att ha ett passfoto på oss själva för att få visumet. Vad mer kunde gå fel liksom? Som tur var hade vi med kopior på våra pass, så vi tog en chansning! Fram med nagelsaxen för att klippa ut våra passbilder. Folk trodde inte vi var kloka i huvudet haha. Men vi hade redan skämts tillräckligt under resans gång så vid det här laget brydde vi oss inte speciellt mycket. Vår nödlösning visade sig funka riktigt bra! Fick vårt visum utan några som helst problem och nu befinner vi oss ÄNTLIGEN i Vientiane efter en rent ut sagt helvetisk resa. Hoppas vi är skonade från framtida krångel nu! 

I morgon drar vi oss vidare till Viang Vieng för en hel del nya äventyr. 

Här är vår plats ombord på bussen...